Hur personlig ska man egentligen vara i en blogg? Det är knappast någon ny frågeställning, varken hos mig eller hos andra som bloggar, men det är en fråga som – åtminstone hos mig – ploppar upp, lite då och då.
Jag kan ha svårt för det här med gränser (har jag hört…) och tänker inte alltid på att texten faktiskt når ut… där man minst anar det. Så det gäller att hålla fingrarna i styr, vilket är lättare sagt än gjort.
Nu har jag tillräckligt med vett för att inte hänga ut vem som helst offentligt, det vore respektlöst – det fattar till och med jag. Men när det kommer till mig egen person, då har jag något svårare att hålla tillbaka orden. Jag skriver först och tänker sen, och de tillfällen då jag tänker först och sen skriver – då skriver jag i alla fall som om jag skrivit först och tänkt… sen. Hänger ni med där?
Som att jag tänkte gå och skita nu. Det är kanske ingenting man skriver i sin blogg – och knappt ens i statusfältet på facebook – och när jag tänker efter, så verkar det knasigt att lämna ut sånt.
Men, som sagt… Oavsett om jag tänker efter före eller efter, så kommer det på pränt.
Hoppas att det i slutändan inte kommer surt efter…
