tar gitarren. strängarna gnäller i solen. kvider. gnyr.
min röst smälter i värmen och rinner ned på balkongens golv
droppar ned i granntantens kaffemugg
och hon börjar skråla
högt
i falsett
falskt men hjärtligt
en sommarvisa fylld av lovsång och superlativ
hon skvimper kaffe och smittar sina balkongkaffeskvallrande medsystrar
och snart sjunger de i kör, unisont, alla i falsett, de blir som tokiga
någon gör en piruett på räckets kant
halkar och faller tungt mot asfalt och säker död
sprattlar lustigt i en blodröd pöl
"lever hon?"
"nej, det är bara dödsryckningar."
"säkert?"
"ja, för fan"
"men hon ler ju!"
"hon dog lycklig. hon dog med en sång."
"å fan."
"ja. verkligen."
