Vattnet. Det var pappas element, tänker jag och blundar när vinden kastar sig över mig och smeker mitt ansikte. Luften är mitt element, jag delade aldrig pappas förtjusning för vatten. Jag minns turerna i den lilla plastbåten med utombordaren på fyra hästkrafter, den som så ofta vägrade starta. Och medan pappa slet med startsnöret låg jag i fören, framåtlutad, och stirrade ner i det mörka vattnet, i det mörkgrå djupet. Det var inte förtjusning jag kände, det var respekt och... ja, rädsla.