Fritt fall

 

Jag funderade länge på att återvända dit. Igen. Till berget. Berget, med dess makalösa utsikt över trakten, över böljande landskap.

Om jag tittade rakt ner kunde jag se bilarna anlända till byn. Och lämna byn. Det var långt dit. Ner. Jag blev yr och det kittlade i magen. Det var både behagligt och obehagligt på en och samma gång.

Jag funderade länge på att återvända dit. Till berget. För att en sista gång njuta av utsikten, av landskapet, alla minnen.

Jag skulle titta rakt ner, känna yrseln, och kittlande i magen. Pirrandet. Jag skulle memorera allt en sista gång, spara det i en oåtkomlig och oförstörbar fil längst inne i mitt huvud, och sträcka ut armarna.

Falla. Fritt. Leende.

Landa i byn. Återvända. För gott.