Varje gång jag rastar byrackan passerar jag PRO:s lokaler. Förr brukade jag kalla dem PLO, för jag såg dem som gamla skinntorra aktivister. Militanta aktivister. Terrorister.
Det var förstår på skoj, för det mest våldsamma de sysslar med är väl att författa insändare… och jaga bort småungar som leker och stojar för högljutt. Tror jag.
En gammal dam klev ut i solen en dag, då jag passerade. Hon var så gammal att byrackan tog miste på damen och det gamla trädet, och han revirmärkte hennes gamla rötter – utan att hon märkte någonting. Troligen beroende på den skyddande barken.
Den gamla damen vankade långsamt gatan upp, med byrackans vätska sipprande från ena benet. Och genom det tunna linnet kunde jag tryggt förvissa mig om att hon i alla fall inte hade tillgång till några bomber.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar