Knas med elektroniken i bilen gör att den inte alltid startar. Det är nog mer regel än undantag att den inte alls startar.
Men ibland vaknar hon till och jag passar på att ta mig en tur längs ringlande grusvägar; slår av AC:n, öppnar alla fönster, låter alla dofter och stanker välla in i kupén, och jag blund…
Nej, det gör jag förstås inte. Ögonen är vidöppna och registrerar varenda liten detalj i landskapet, varje träd, varje strå av vajande gräs; de sistnämnda liksom bugar sig inför ekipaget när vi sakta glider fram längs med vägen, ackompanjerade av ljudet från gruset som sprätter från regummerade däck.
Lite här och var ligger kor och slöblänger på mig, tuggandes på gud-vet-vad och vi-vill-inte-veta, för att i nästa scen växla till bräkande får som flyr likt skrämda Lambi-rullar vid min blotta uppenbarelse.
Sträcker ut iFånen i det fria och skjuter, och fäller ett gammalt och mycket fallfärdigt ruckel av döende historia…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar