Om att missa ett viktigt Möte

Jag såg Mötet. I god tid. Girade. Stannade till. Men jag borde ha stannat mitt på vägen. Blockerat.

Spärrat av.
Fördröjt.
Berättat.
Förklarat.
Förlåtit.
Bett om förlåtelse.

 

Men istället satt jag
där,
som förlamad och
oförmögen
att…

… öppna munnen, öppna mig, och visa att jag under alla år faktiskt brytt mig om, att jag tänkt, att jag känt.

Och medan han försvinner i dammolnet bakom mig kommer tårarna i strida strömmar. Salt, svidande vätska, som tillsammans med dammet bildar en stelnande lermask.

Jag plockar försiktigt bort masken. Bit för bit blottas mitt ansikte, och när jag sneglar i backspegeln ser jag honom där, hur tydligt som helst.

Han vinkar. Ler. Tonar ut.

Kanske sa han ändå, “det är okej, jag förstår”…

… till slut.