Ord som träffar och träffar hårt

Ett blogginlägg är ett blogginlägg är ett blogginlägg... som kan bjuda på en känslomässig käftsmäll som får tårarna att forsa. Som när Lasse skriver om umgänget med sin lille kille.

Tack, +Lars Gåre, för en postning som bjöd mig på både tårar och leenden. Jag har inte haft samma tur med en samarbetsvillig mamma, men jag hoppas hoppas hoppas en dag på framtid med en ny familj, hoppas på reson och prat och förståelse, på att vi alla kämpar för att hålla ihop tillsammans.

flummig friskola

det sägs att skolan var mer flummig på 70-talet, och kanske var den det. jag minns inte så noga. frågan är om dagens skola är så mycket mindre flummig…

i höstmörkret är alla tankar grå

ljusare väder, var det nån som sa. jo, tjenare italienare! regnet har upphört men det grå diset hänger fortfarande som ett tak över huvudet.

vi vandrade omkring i diset igår, byrackan och jag. jag lyfte huvudet mot den betonggrå himlen och smakade på höstregnet, medan byrackan lyfte ett ben och lät den rykande strålen strila över sprucken bark.

blundade. tittade upp igen. blundade. öppnade ögonen, kisade mot den ljusa punkten från toppen av stolpen.

blundade igen, och när jag öppnade luckorna var himlen ytterligare en nyans mörkare.

vi gick i sakta mak längs vägens kant, en man och hans hund, och i den grådisiga eftermiddagen klev jag rakt in i en gammal skollovsmatiné

träklackar klapprade mot blöt, skitig asfalt och regnet tilltog i styrka och en späd och högljudd pojkröst kastade sin röst mot tolvvåningshusens väggar, där den studsande ekade “Voooooolooooodjaaaaaa!!”

och matinén övergick i nån farsliknande poetisk Majakovskijsörja, ackompanjerad av små pojkar med nedsmutsade ansikten som med gälla stämmor jagade oss längs gatan…

vi stannade inte förrän utanför dörren. jag såg på byrackan och han såg på mig. sen tittade han bort och jag öppnade dörren och vi lämnade matinéfilmen bakom oss.

shit messaging service

fick ett sms från min dotter i stockholm igår. “hej, jag skiter”, stod det.



pappas flicka. helt klart.

Pissfråga

– Pappa, nu står du och vaggar och gungar sådär igen! säger min blivande 9-åring och betraktar mig där jag står ute på altanen och blossar.
–  Jag vet, svarar jag och vaggar på.
–  Är det asperger eller är du bara pissnödig?

Var får de allt ifrån?

Andra bloggar om: Aspergers syndrom, nödläge, gunga, Vaggeryd, frågor, npf