22 februari, 2015

Skrattar bäst som skrattar...

Sitter och läser igenom bloggen. Jag har inte uppdaterat på evigheter; senast jag skrev var i samband med #blogg100, och när jag så här i efterhand läser inläggen, när jag inser hur illa jag mådde under den tiden... ja, då är jag nära att radera de senaste posterna.

Men... varför skulle jag göra det? För att dölja mitt dåvarande (illa)mående för andra? Det vore oärligt, inte minst mot mig själv.

De får ligga kvar. Jag kan skratta åt inläggen nu, men när jag tänker tillbaka på hur jag kände just då... så fastnar skrattet i halsen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar