Jag tycker om när himlen är blå. Men den bör inte vara klarblå, inte molnfri. Inte “perfekt”. Jag tycker om när himlen fått sina törnar, när den tufsats till av små moln, gärna vita men också inslag av grått.
Precis som människor… eller som kärlek. Den bör ha fått sina törnar, den ska inte vara helt ren och perfekt, för då finns ju ingenting…
… att titta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar