25 juli, 2011

2-samhet

Undrar just hur min mor mår. Just. Nu. Skrattar? Fnittrar hysteriskt? Som om ingenting hänt? Troligen inte, men det är högst troligt att det är masken hon kränger på sig varje morgon; hon håller huvudet högt och dukar kanske till och med åt den Saknade.
- Ägg, älskling?
- Mm... ja tack... löst...
- Juice?
- En liten skvätt, bara...
Så rullar det på. Dag efter dag. Eller? Kanske inte. Men kanske finns de där tankarna, den där dialogen, dagligen i hennes huvud. Van vid tvåsamheten tillsammans med den Saknade, spelar hon sig själv ett spratt och möter varje morgon...

Med. Ett. Skratt.