grannkärringens dödssång

tar gitarren. strängarna gnäller i solen. kvider. gnyr.
               min röst smälter i värmen och rinner ned på balkongens golv

droppar ned i granntantens kaffemugg
och hon börjar skråla
högt
i falsett
                                    falskt men hjärtligt
en sommarvisa fylld av lovsång och superlativ
hon skvimper kaffe och smittar sina balkongkaffeskvallrande medsystrar
                och snart sjunger de i kör, unisont, alla i falsett, de blir som tokiga
                             någon gör en piruett på räckets kant
             halkar och faller tungt mot asfalt och säker död
                        sprattlar lustigt i en blodröd pöl


"lever hon?"
"nej, det är bara dödsryckningar."
"säkert?"
"ja, för fan"
"men hon ler ju!"
"hon dog lycklig. hon dog med en sång."
"å fan."
"ja. verkligen."